Ryggen är en mycket stark och stabil konstruktion och precis som alla andra leder i kroppen gjord för att klara av hög belastning. Ryggraden består av 24 ben-kotor, åtskilda av en elastisk broskskiva mellan sig =det man kallar disk. Två intilliggande kotor och en mellanliggande disk kallas för ett segment. Mellan segmenten går nerver ut från ryggmärgskanalen ut i kroppen. 

​

Ryggen brukar delas in i tre delar, hals- eller cervikalrygg (C), bröst- eller thorakalrygg (Th) och länd- eller lumbalrygg (L). I halsryggen finns 7 kotor, i bröstryggen 12  och i ländryggen 5 kotor. Kanske har du hört uttrycken tidigare, t.ex C5-C6, Th11-Th12 eller L4-L5, vilka används för att benämna ett specifikt område i ryggen, till exempel var ett diskbråck sitter.

​

Kotorna har elastiska diskar mellan sig men bakom kotkroppen finns det leder som kallas för facettleder och som förbinder kotorna med varandra. Lederna skapar förutsättningar för att ryggen kan böjas framåt, bakåt, åt sidan eller rotera. Lederna tål mycket belastning och mår bra av rörelser och belastning. Efter skada eller med stigande ålder kan facettlederna drabbas av artros (=facettledsartros). Det bildas då små ben-nabbar som kan sitta så olyckligt till att de trycker på en nervrot med symptom liknande ett diskbråck.

​

Diskarna mellan kotorna kan beskrivas som elastiska skivor och de fungerar som stötdämpare. Diskarna består av ett hölje med en trögflytande kärna. De är tåliga och klarar av hög belastning men om höljet spricker kan den trögflytande vätskan bukta ut (=diskbråck) och trycka på en nervrot (till exempel ischianerven). Diskarnas höjd varierar i storlek. Det ingår i det naturliga åldrandet att disken tappar lite av sitt vätskeinnehåll och sjunker ihop med åren. Förändringarna börjar redan under tonåren och tillståndet brukar kallas för degenerativ disk-skada. Vid MR undersökning av ryggen är en degenerativ disk ett vanligt fynd, även hos smärtfria individer (klicka här för att se hur vanligt det är.), liksom en buktning av disken in mot ryggmärgskanalen eller en ruptur av diskhöljet med diskbråck som följd. Evidensen för ett samband mellan MR-fynd och ryggsmärta är mycket svag och man kan ha väldigt stora förändringar utan några symtom och vice versa.

​

En kombination av smärta i ryggen och symtom ut i ena benet eller båda benen är inte ovanlig. Detta kallas ofta ischialgi vilket just betyder att det gör ont ut i benet. Symtomen måste inte nödvändigtvis vara orsakade av tryck på själva ischiasnerven,  .Nerverna i ryggen har större plats än vad många tror och det krävs en relativt kraftig förträngning för att trycka mot nerverna ut i benen. All smärta ut i benen är alltså inte nödvändigtvis en nervpåverkan. Nervsmärta ger  en karakteristisk symtombild och kan ge nedsatt känsel (huden känns "död"), nedsatt styrka och svagare reflexer.

​

Det finns många muskler i ryggen som är involverade. Muskulaturen i ryggen fungerar tillsammans med andra muskler och skapar förutsättningar för belastning och rörelse. Vid smärta sker ofta en medveten eller omedveten spänning i muskulatur vilket i sin tur kan leda till smärta, stelhet, ökad känslighet och ett förändrat rörelsemönster.